Högre utbildning är fast i medeltiden – Kommer universiteteten att anpassa sig eller dö ut i vår digitala värld?

Arrheniuslaboratoriet,_Stockholms_universitet_2005-07-01

Jag läste en intressant artikel från Don Tapscott som behandlar hur eller om universiteten kommer att överleva i denna digitala värld. Artikeln som jag tycker alla bör läsa behandlar en rad olika problem universiteten står inför.

Universiteten håller på att förlora sina monopol på högre utbildning då webben obönhörligen blir en dominerande infrastruktur för kunskap samt tjänar både som en behållare och som en global plattform för kunskapsutbyte mellan människor.

Dels den klassiska modus operandi gällande pedagogik där en professor står på podiet och vi studenter i enkelkommunikation är fast i inlärningsprocessen. Många av oss kräver dynamiska konversationer och interaktiva utbildningar.

Artikeln berör följande punkter och är helt klart läsvärd:

The Many Challenges to the University – The Model of Pedagogy – The New Generation of Students – The Most Vulnerable Universities – The New Model – Challenging the Purpose of the University – A Challenge to Teaching – A Challenge to Credentialing – A Challenge to the Campus – A Challenge to the Relationship of the University to Other Institutions – Old Paradigms Die Hard

Här kommer ett utdrag från artikeln

Old Paradigms Die Hard

Yet the Industrial Age model of education is hard to change. New paradigms cause dislocation, disruption, confusion, uncertainty. They are nearly always received with coolness or hostility. Vested interests fight change. And leaders of old paradigms are often the last to embrace the new.

Back in 1997 I presented my views to a group of about 100 University presidents at a dinner hosted by Ameritech in Chicago. After the talk I sat down at my table and asked the smaller group what they thought about my remarks. They responded positively. So I said to them ”why is this taking so long?” ”The problem is funds,” one president said. ”We just don’t have the money to reinvent the model of pedagogy.” Another educator put it this way: ”Models of learning that go back decades are hard to change.” Another got a chuckle around the table when he said, ”I think the problem is the faculty — their average age is 57 and they’re teaching in a ‘post-Gutenberg’ mode.”

A very thoughtful man named Jeffery Bannister, who at the time was president of Butler College, was seated next to me. ”Post-Gutenberg?” he said. ”I don’t think so! At least not at Butler. Our model of learning is pre-Gutenberg! We’ve got a bunch of professors reading from handwritten notes, writing on blackboards, and the students are writing down what they say. This is a pre-Gutenberg model — the printing press is not even an important part of the learning paradigm.” He added, ”Wait till these students who are 14 and have grown up learning on the Net hit the [college] classrooms — sparks are going to fly.”

Bannister was right. A powerful force to change the university is the students. And sparks are flying today. There is a huge generational clash emerging in these institutions. It turns out that the critique of the university from years ago were ideas in waiting — waiting for the new web and a new generation of digital natives who could effectively challenge the old model.

Changing the model of pedagogy for this generation is crucial for the survival of the university. If students turn away from a traditional university education, this will erode the value of the credentials universities award, their position as centers of learning and research, and as campuses where young people get a change to ”grow up.”

ETT EXEMPEL UR MIN VERKLIGHET

För ca tre veckor sedan avslutade jag en kurs i avancerad marknadskommunikation som för övrigt hade en föreläsning som nuddade vid sociala medier.

Till sista seminariet hade vi föreberett en riktigt snygg presentation med dynamiska videoklipp, tankvärda bilder och hade som mål att få igång klassen till en dynamisk konversation kring ämnet som avsetts behandlas. (Se tidigare inlägg)

När vi sedan kom till seminariet fick vi reda på att de 6h vi lagt ner i förberedelse var helt meningslösa då vi istället skulle ha en helt professorledd diskussion kring hur han uppfattat våra arbeten.  ALL FÖRBEREDELSE BORTA och man fick tänka snabbt för att presentera om allting i den kontext han förespråkade.

Alla fick en ordentlig genomkörare varför våra grupparbeten inte passade in i en vetenskaplig och akademiskt korrekt kontext och stämningen var inte allt för munter. Dock så speglade detta seminariet 40 % av betyget, (vilket är helt sjukt på D-nivå!), så alla höll en god min.

Efter att ha hört samtliga gruppers presentationer fick jag en uppfattning om att detta till stor del handlade om en generations- Clash mellan till stora delar 80-talister samt industriella informationsutgivning.

Vi studenter försökte med givna medel (dvs. teoretiska modeller och artiklar) förklara den nya omvärld vi rör oss inom dvs. en värld med sociala medier. Detta fungerar inte inom en klassisk universitets kontext…

Jag kände mig tvungen att yttra mig om detta och efter en 5 minuter lång utläggning inom ämnet var det ett par som tackade för att jag tagit i ord den frustration de känner.

Jag fick visserligen ett A på kursen, till min stora förvåning men det ställer mig samtidigt hoppfull till att delar av vårt budskap kan ha gått fram.

NOW BACK TO THE WONDERS OF SOCIAL MEDIA!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: